«Peer Gynt» by Henrik Ibsen

Peer Gynt framställs som en ansvarslös och orkeslös drömmare, som fantiserar sig bort från uppväxtens bergränsade förhållanden, och som senare, i ett ombytligt, kringresande och äventyrslystet liv iklädd olika roller, sviker allt och alla till sin egen fördel. Peer vill inte ta något ansvar. Han lever efter Bergakungens devis: 'Troll, var dig själv nog!', helt i motsats till det som människan bör eftersträva: 'Man, var dig själv!' När han som en gammal man vänder hem till Gudbrandsdalen möter han Knappstöparen (döden), som hotar att smälta ner och gjuta om honom, för att: 'Han har trotsat bestämmelsen med sitt liv./ I stöpsleven me'n som felaktigt gods!' Han räddas endast från fördärvet med hjälp av Solveigs kärlek. Solveig, som har väntat på Peer hela livet och bevarat en bild i sitt inre av den verkliga Peer.
Dramat ställer den evigt aktuella existentiella frågan: Vem är jag och vad betyder det att vara sig själv? I sin uppbyggnad illustrerar det Kierkegaards tre stadier eller livshållningar: den estetiska, den etiska och den religiösa. Det uttrycker en allmänmänsklig existentiell problematik, som var och en måste förhålla sig till. Precis som en av bipersonerna i dramat säger: 'Äsch, så tunt är inte blodet här./ Man känner sej alltid släkt med Peer.'